Vad är detta

Kvaddans?

Titta själv på några valda

exempel:

Sinklars vísa, i färöiska Klaksvík (8:14)
Lindormen, med svenska Folkvisedanslaget (3:27)
Sigurdskvädet - Regin Smiður, i Tórshavn på Ólavsøka,
Färöarnas nationaldag (13:14)
Hinkeli och finkeli (3:02)
Herr Peter och Elinborg på en kvaddag i Ziskatrøð skola
på Färöarna (5:26)
Sigmundskvæðið, det yngre kvädet om Sigmund Brestesson
som kristnade Färöarna (6:48)
Grefvens döttrar vid Elfvabo-lid, eller Näcken och jungfrun,
i Sankt Lars ruin i Visby (2:39)
Brestiskvädet, högst upp på den branta klippön Lítla Dímun
(1:13)

Greppet

Tag med högra handen din högra grannes vänstra hand uppifrån, håll
om dess fyra fingrar.
Din vänstra granne gör likadant med din vänstra hand. Lägg då din
vänstra tumme ovanpå denna grannes hand så att du håller runt dess
tumme med dina fingrar.

Stegen

Dansstegen är enkla: Två steg åt vänster och ett åt höger. Upprepa
tills verserna är slut. Dansen kallas "branlé", eller färöisk dans.

Takten

På färöiskt vis

Färöisk dans är oftast "ojämn" i takten. I många kväden är
antalet steg i varje vers ett primtal. I andra länder har takten
i modern tid jämnats ut.

Jämför till exempel endera av två inspelningar av det färöiska
Ronsevallskvädet (den medeltida Rolandssången), båda med
29 (=7+7+7+8) slag/vers med en norsk trubadurversion, en
version med medeltida bilder eller en rockversion, alla tre
med 32 (=8+8+8+8) slag/vers.

På svenskt vis

Svenska kvad går numera ofta i jämn takt. Till dömes sjungs
Bonden och kråkan med 32 slag i varje vers (8+8+8+8) och
Herr Mannelig med 64 slag (16+16+16+12+paus i 4). Men man
kan se att en del gamla kväden egentligen bör gå i "primtakt"
(här Ebbe Skammelsson med 23 slag/vers i långdans, snarare än
som i denna inspelning 25 med en lång "paus" i slutet på varje vers).
Det är dessutom ganska vanligt med kväden i tretakt (polska).

På vårt vis

På Tretis dansar vi i både tretakt och tvåtakt och ojämn takt.
Den jämna två- eller tretakten är lättare för oss att förstå som
nybörjare.

Men den ojämna takten är i längden mer intressant, den ger
dansen ett starkare driv och den skänker skiparen ("försångaren")
möjligheter att dramatisera kvädet genom att "manipulera"
takten.

Tillägg och fördjupning:

Här är en oförkortad ej färdig version av en artikel till en
balladkonferens i Tórshavn i juli 2015:
Kvädens särskilda egenskaper och funktioner - en
mellanfolklig tillgång, med tillhörande föredragsbilder,
för den som vill fördjupa sig i ämnet.